Svenska framgångar i Estonian Open 2008

På skottdagen möttes svenska landslaget upp för att återigen tillsammans åka ut och slåss för de blå-gula färgerna. Målet för denna resa var Tallinn där Senior-EM kommer att hållas i början av maj. För att nå vårt mål var vi tvungna att ta Tallink-färjan från Värtahamnen.

Väl på båten så tog det inte länge innan vi installerat oss och de i truppen som kände sig väldigt säkra med vikten letat upp buffén. Kvällen avslutades sen med ett besök i bastun, efter lite för mycket buffé-mat (?) och Let’s Dance.

Klockan tio estnisk tid nästa morgon var vi sen äntligen framme efter en tämligen lugn resa. Vi blev hämtade från terminalen och körda direkt till hallen för att väga in. Nu var det bara för oss att ladda det sista inför tävlingen medan vi tittade på hur Karin tog sig framåt i kata-tävlingsfältet. Det var kul att se hur hon gick in och satsade i varenda teknik, trots hala mattor. Och fastän konkurrensen var hård tog sig Karin till final efter tre katas. Detta la ju redan tidigt på morgonen ribban för oss andra och sporrade oss att inte göra sämre!

Estonian Open 2008.

Först ut var Gülsah i -53 kg. Det var Round-Robin i hennes grupp, vilket innebar att alla skulle möta alla. Hon var dessutom tvungen att vinna alla tre matcher för att kunna vara säker på att ta hem guldet. Efter en lite seg start kom dock snart den Gülsah fram vi känner och med mycket energi och hjärta visade hon domarna vem som var den starkaste fightern i gruppen. Så slog hon tjej efter tjej och tre matcher senare stod hon som dagens första segrare och gav Sverige ett GULD!

Sen följde fighterna tätt efter varandra och vår coach David fick springa som en galning mellan mattorna. Själv så fick jag snart gå upp i min viktklass -60 kg mot en estniska i första matchen. Det blev ”Kaur mot Kaup”, vilket jag tyckte lät jätteroligt... Matchen byggde helt på mitt initiativ men det var svårt att få utdelning för mina tekniker. Dock slutade det i vinst och i nästa match väntade Finland. Den matchen var betydligt tightare och framför allt längre (de tog fel på tiden och matchen blev ungefär 3 minuter lång…). Jag drog dock det längre strået och tog hem vinsten och fick nu ladda om inför finalen.

Under tiden hade Kalate och Peter varit uppe på mattorna. Båda krigade men fick inte den utdelning av poäng som krävdes för att gå hela vägen. Snart var det Joannas tur också och hon mötte en oregelbunden men tämligen rörlig fighter i första rundan. Joanna samlade ihop sig och avgjorde matchen slutligen till sin fördel. I nästa match väntade en duktig estnisk fighter. Denna fight var väldigt jämn och gick till Encho-Sen. Där dömdes vinsten till Estland, men matchen skulle inte sluta här. Vi hade nämligen på film att tjejen varit jogai två gånger, varav den ena gången dömdes bort, trots att två domare visade varning för det. Sverige la alltså in protest och efter ett bra tag beslutades att ta om de sista femton sekunderna av matchen. Joanna var stark nu, men det var tyvärr också estniskan som tog hem segern. Positivt var dock att vi kunde visa att vi är uppmärksamma nog och att vi kunde hantera att lägga in en protest i rätt läge. Vi var ganska säkra på att Joanna skulle få gå återkval, dock dömdes en spark som estniskan satte på slutsignalen bort och hon förlorade.

Samtidigt var våra tungviktare uppe och slogs. Både Alex och Alex (Gomez och Subosic) fick gå hårda och krävande matcher mot ibland ganska kubbiga motståndare. Det slutade med att båda fick återkvala och det slutade faktiskt så att båda skulle möta varandra i bronsmatchen, då man bara hade en bronsplats. Denna gång tog Gomez hem vinsten och så också bronset! Detta blev alltså Sveriges andra medalj för dagen.

Någon gång under tiden då jag själv tävlade och vi la in protesten så var Christian och Bleard uppe på mattan. Tyvärr har jag inte så mycket att säga om deras kvalmatcher då jag inte såg dem, men de måste ha varit bra då Christian tog sig till final återigen! Bleard fick återkvala och gjorde sammanlagt fyra starka matcher med snygga tekniker. Tyvärr räckte det inte ända fram till bronset i denna väldigt starka grupp.

För killarna väntade öppen klass, medan vi tjejer fick stå utan, vilket man kan fundera över hur bra det är. Hur som helst blev det en stor grupp med många fighter. Christian blev den enda som slog sig fram till medalj och tog hem ytterligare ett brons för oss!

Nu hade vi bara en fighter kvar att heja fram till stordåd och det var vår kadett Anna. Trots att hon gjorde ett försök att knocka sig själv på färjan när hon skulle titta ut genom fönstret, så var hon laddad till hundra. Hon gick in bra och skapade många möjligheter. Detta resulterade i slutändan i poäng och till sist också i vinst i både första och andra matchen! Det var riktigt kul att se henne ta plats på mattan och visa vad hon gick för. Vinsterna innebar att hon nu befann sig i final mot en duktig och stark finska! Finalen gick direkt och Anna gjorde bra ifrån sig och hon hade hela laget bakom sig. Hon kunde dock inte hålla emot helt och hållet och förlorade. Ändå måste man säga att Anna gjorde en fantastisk prestation på sitt första internationella landslagsuppdrag!

Estonian Open 2008.

Med finalerna kvar så började Karin, Christian och jag själv att värma upp. Karin var först upp och gjorde en enligt mig väldigt stark final-kata. Hennes motståndare var inte sämre utan satte också en bra kata. Nu var det bara upp till domarna att bedöma insatserna. Resultatet blev 3-2 till Karins motståndares fördel. Dock ska man säga att de två domare som dömde för Karins fördel är de två domarna som är mest internationellt rutinerade.

Nästa upp var jag. I finalen skulle jag möta en estniska som tydligen haft en del internationella framgångar i form av ett EM-brons osv. Jag kände redan tidigt i matchen att jag hade bra tryck på henne och första poänget blev också mitt. Tyvärr var jag lite för säker och släppte in en halvdan mawashigeri mot kroppen som resulterade i poäng för henne. Jag ville inte vara sämre och tog tillbaka ett poäng igen. Matchen gick nu till Encho-Sen där vi båda slog till varandra för hårt, men hon fick poänget. Synd, men jag borde ha vetat bättre än att gå till Encho-Sen mot en estniska... ;-)

Nu var det Christians match kvar. Han gick in starkt med sitt lugna och kontrollerade rörelsemönster. Hans motståndare visade sig vara en väldigt rörlig och framför allt väldigt lång kille för att vara -80 kg. Christian kämpade mycket bra, men inte han heller kunde ta hem ett ytterligare guld för Sverige.

Estonian Open 2008.

För att sammanfatta dagen så tog Sverige alltså ett guld, fyra silver och två brons!

På söndagen väntade lag-matcherna. Killarna hade Bye i första. Det visade sig snart att de skulle möta på Ryssland. De hade ett ungt men väldigt starkt lag och bara en väldigt stark insats från våra killar kunde ge en seger här! Och visst fightades våra killar. De gick in och slogs med hela hjärtat och satte dessa självsäkra ryssar på plats. Vi fick se en hel del snygga tekniker levererade från svenskt håll, men roligast var att se det stora hjärta som de gick in och slogs med, tillsammans.

I final skulle de nu möta hemma-favoriterna Estland. Också här blev det tuffa matcher, svenskarna krigade men kunde tyvärr inte göra en repris på förra rundan. Ändå måste man säga att ingen av svenskarna tänkte på att ge upp utan fortsatte in i det sista! Jag tror esterna fick sig en liten tankeställare där…
Vi tjejer fick aldrig chans att slåss i lag, trots två uppvärmningar denna dag. Det var bara Estland på plats i lag och snart visade det sig att de inte fick ställa upp. Ena tjejen i laget var bara 17 år medan en annan varit nere för räkningen dagen innan och därför inte skulle få fightas. Så vinsten utdelades till Sverige på grund av kiken och vi fick ta emot den största bucklan vi sett utan att ha gjort något för den! Väldigt synd eftersom vi alla tre hade blodad tand från dagen innan...

Sverige åkte alltså hem med två guld, fem silver och två brons från denna tävling, men stort sug efter med tävlande!

Skrivet av: Stephanie Kaup